Beskrivning
Lovikka vantar ljus grå
Jag använder stickor nr 5 för att få täta och varma vantar. Vantarna tvätta jag och kramar ur ordentligt och nu är det dags för att rugga dem. För det använder jag en liten hundkarda , för den är smidig att jobba med och ger ett bra resultat. Med den ruggar jag både insidan och utsidan men inte kragen. Jag borstar i en riktning och arbeta systematiskt. Men man får ta i ganska rejält. Börja med tummen och sedan själva handen, från toppen och nedåt mot kragen. Jag ruggar dem inte så mycket , för det är olika hur kunderna vill ha dem. Det går ju att borsta mer om man vill det. Efter att vantarna torkat broderar jag dem som skall ha brodyr. En varm och skön vante som håller vätan borta.
Vanten har sitt ursprung i byn Lovikka, Pajala i Tornedalen. Upphovskvinnan var Erika Aittamaa. År 1892 gjorde hon de tjocka, tätstickade och ruggade vantarna, och de kom att kallas Lovikkavantar. År 1936 berättade då 70-åriga Erika i tidskriften Tornedalen hur vanten kom till. Hon spann tjockt garn och stickade riktigt tjocka, slitstarka vantar på beställning. Men beställaren blev inte nöjd, och tyckte till och med att hon hade förstört ullen. Erika gjorde nya försök, tvättade vantarna flera gånger och kardade dem. Färggranna garner prydde kragen. Dessa blev mycket omtyckta, efterfrågan blev så stor och allt fler började sticka vantar av lovikkamodell. Snodden på vantens yttersida gjordes för att vantarna skull kunna knytas ihop när man hängde dem till tork.
Beskrivningen är gjord av Norrbottens läns hemslöjdsförening och bearbetad av
Hemslöjdskonsulenterna i Norrbotten.
