Beskrivning
Lovikka vantar naturvit
Lovikka vantar naturvit
Vantarna stickar med stickor nr 5 för att få täta och varma vantar. Nu tvättar jag med såpa och gnuggar dem färefter kramar jag ur ordentligt och låter dem torka lite innan jag ruggar upp dem. Jag använder en liten hundkarda. Den är smidig att jobba med och ger ett bra resultat. Jag ruggar både insidan och utsidan. Hela vanten utom kragen. Jag borstar i en riktning och arbeta systematiskt. Man får ta i ganska rejält. Börja med tummen och sedan med själva handen, från toppen och nedåt mot kragen. Jag ruggar dem inte så mycket för det är olika hur kunderna vill ha dem. Det går ju att borsta mer om man vill det. Efter att vantarna torkat broderar jag dem som skall ha brodyr. En varm och skön vante som håller vätan borta.
Historia
Erika Aittamaas man August Aittamaa arbetade i skogen och familjen var fattig med många barn. För att tjäna pengar brukade Erika sticka för försäljning. En gång var det en man som ville ha ett par extra tjocka vantar. Vantarna blev så tjocka och stela att beställaren inte ville ha dem. Hon tvättade dem då och borstade med en ullkarda så att de blev skönare, och på så vis blev lovikkavanten till. Detta ska ha skett år 1892.
Efterfrågan på Erikas vantar blev så stor att hon fick lära ut hur de gjordes till andra som ville lära sig och att sticka lovikkavantarna fick en stor betydelse som inkomstkälla för kvinnor i Tornedalen, speciellt under 1930-talet. Hon omnämndes i folkräkningen 1930 med titeln ”vantfabrikör”.
Erika Aittamaa avled 1952 vid 86 års ålder.
Vi har Erika att tacka för att det fortfarande finns Lovikka vantar.
